Alla jag mötte förra veckan, som har med min graviditet att göra, var så säkra på att jag skulle föda innan veckan var slut. Den förra alltså. Nu är det en ny och jag sitter här hemma med bebis i magen. Idag har varit en ok dag, varken bra eller dålig. Jag fick sova ut imorse, för av någon anledning lyckades jag somna om när M och A hade åkt imorse. Det har inte hänt på länge och tack vare det var jag ganska utvilad ändå, trots att jag sover så dåligt på nätterna nu.

Efter två rejäla frukostar (utan någon paus emellan egentligen) så åkte jag in till SMVC för min läkartid kl 13.15. Nästan en timme försenad kom Dr B och vi fick se vårt lilla mirakel igen. Det är nog den enda behållningen vi har av de där kontrollerna jag går på  nu, förutom tryggheten att få veta att allt är står rätt till förstås. Dr B är så himla bra, han tar sig alltid tid att kika lite extra på bebisen och han försöker alltid hitta en fin bild åt oss på ansiktet. *glad* Flöde och vatten var jättefint, men jag fick en ny tid till onsdag och fick sitta med CTG som vanligt innan jag gick hem. Dr B ville se om det hade hänt något med livmodertappen och passade på att göra en ny hinnsvepning också. ”Jag drog lite”  var dagens kommentar. Tack, jag kände det.

Inte så mycket nytt att rapportera alltså. Humöret är lagom just nu. Ska kanske sy lite? Behöver blöjförvaring i vårt trånga badrum i alla fall. Och jag sa till maken att det är ok att han är i Sthlm imorgon på seminarium. Jag har slutat tro på att såna dumma infall skulle sätta igång något. Kanske ska jag rent av trotsa kroppen och vara med i Vårruset också. Eller nä förresten…