Jag förstår fortfarande att alla bara vill muntra upp mig, men det jag skriver här är min verklighet och just nu är den inte alls så lätt. Idag har varit en riktigt bra dag, men igår var det stora bryta-ihop-dagen för mig. Allt som kunde gå fel gick fel och jag var dessutom jättetrött och hade ont. Jag har knappt sovit på två nätter nu, vaknar hela tiden och kan inte röra mig utan att det gör ont i höfter, fogar, mage och rygg.

Idag har det varit bättre som sagt och då känns det lättare med allt. Vi har haft en bra dag tillsammans hela familjen, pratat och skrattat. Jag är dessutom lovad fotbad och massage ikväll och sånt är ju alltid trevligt. Vi har fixat här hemma och det lättar min mentala stress massor. Vi har till och med hunnit med saker på den långa att-göra-listan som vi inte ens trodde att vi skulle hinna innan bebisen kom. Det känns så skönt och gör det lättare att bara vara nu.

A har kryssat 38 kryss i bebiskalendern och han förstår ju att det är nära nu. Han undrar och frågar en hel del och känner naturligtvis av våra funderingar nu. Det märks framför allt i att han är väldigt mammig och pappig. Det är klart, han står ju också inför en ny roll och när man är fem år är det inte så lätt att veta vad man ska förvänta sig. VI vet ju inte ens hur det ska bli så hur ska han kunna göra det?

Imorgon är det dags för ny koll på Specialist-MVC igen. Det är ju skönt att få komma dit och se att allt är bra (förhoppningsvis!!) så klart, men ganska påfrestande att komma dit om och om igen. Särskilt nu efter helgen. Förra veckan hoppades de som skulle jobba helg på förlossningen att vi skulle ses där, men så blev det ju inte. Jaha, kommer du igen? Har du inte fött än? Nä.

Nu ska jag lägga mig på soffan, vänta in det där fotbadet och dricka mitt hallonbladste.

Tack för alla fina kommentarer! Självklart läser jag dem!!