Det känns fortfarande overkligt, spännande och skrämmande. Vi har fortfarande inte bestämt oss för om vi ska köpa ett försök i taget eller trepack. Men vi har börjat en helt ny resa som ger oss massor av hopp. Helt galet och läskigt när vi inte har någon som helst garanti för att det blir en bebis i slutändan. Men än så länge är vi hoppfulla och tror på detta.
Ivf-resan har ju redan börjat med tanke på blodprover och annat, men nu är det allvar. Nu sitter en rosa lista på vårt kylskåp som talar om vilka dagar jag ska börja med olika preparat och ungefärliga datum för doser och kontroller. Idag hämtade jag ut Gestapuran och Synarela på Apoteket för imorgon ska jag svälja första tabletten. Första augusti börjar jag spraya. Preliminärt ÄP i v 36.
Dr M gjorde ett vul igår för att se hur mina äggstockar såg ut. Om det finns många små folliklar kan man ha högre chans att utveckla fina ägg vid ivf, men mina var normala. Jag antar att det senaste året med fem Pergobehandlingar och flera Gestapurankurer har styrt kroppen rätt bra så PCOn är tillfixad ett tag framöver.
Vidare fick vi veta lite mer om spermaprovet som togs i december. Något nedsatt rörlighet, men det spelar ingen roll nu vid ivf-en. CvL väljer vilken metod som ska användas vid befruktningen, men troligen funkar det med konventionell ivf.
Vad jag än ger mig in i så vill jag veta allt om det. Nu gäller det att suga i sig allt om ivf, vilka biverkningar som finns att vänta osv. Nu är det verkligen dags att hänga tag i den där “Vi som gör ivf i augusti-tråden” på FL. För nu är vi där.
