Då var jag tillbaka från fina dr M och vul-et. Precis som jag anade hittade hon tre äggblåsor som var 10,11 och 12 mm stora nu. Hon räknade på det och läste mina journaler noggrant om hur det var förra gången jag fick för många äggblåsor. Med ett höjt finger om att risken för flerbörd är förhöjd så fick vi i alla fall ok att försöka den här cykeln, då inte alla tre var lika stora. Så nu är det upp till oss. Vi kommer försöka, men visst känns det lite läskigt att det finns risk för tre. MEN, att alla tre ska bli befruktade och fästa är nog inte så stor chans trots allt. Två ok, men tre… det är en svindlande tanke.
Hon trodde att jag inte hade ägglossat förra cykeln, då jag aldrig fick mens. Men hon höll med om att det var konstigt att jag fick LH-stegring förra cykeln och ändå ingen riktig mens sen. Detta är ännu ett exempel på hur svårt det är att stimulera mig lagom. Hon sa att Pergotime inte är något bra alternativ för mig och hon höll med om att det var läge att gå vidare. “Nä, nu ska det bli barn!” sa hon.
Vi hoppas ju en hel del på detta försök. Men blir det inget ska vi lämna blodprover inför ivf-en redan i slutet av juni så det är klar tills CvL öppnar i augusti.
