Gick till apoteket idag för att hämta ut Pergotime. Då sa damen att det var sista uttaget av Pergo på det receptet. Nä, menade jag, det skulle vara ett kvar. Jag hade för mig att dr M hade skrivit ut tre kurer till mig (det var ju i december, innan jag blev gravid så minnet var väl lite vagt), men tydligen hade hon bara skrivit ut två. Det kändes så definitivt på något sätt. Nu finns det inget mer att hämta. Alla chanser står till detta försök. Visserligen var det väl ungefär så vi hade tänkt, men det blev så tydligt. Lyckas vi inte den här cykeln kör vi freestyle (vågat!) under sommaren och sen ger vi oss in i ivf-landet.
Det är så frustrerande. Jag ägglossar ju med Pergon och jag tycker vi tajmar det bra. Men det är ju så mycket annat som ska funka också; det ska finnas ett ägg som ska bli befruktat, fästa och stanna kvar och utvecklas rätt också. Annars blir det inget barn.
På ett sätta känns det skönt också. Det är sista kuren Pergotime. Vi gör ett avslut nu. Efteråt börjar en ny resa och avsett vart den för oss blir den läskig, hoppfull och spännande.
