Ja visst gör det ont när knoppar brister
Varför skulle annars våren tveka ?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
och för det som växer och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt och hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger .
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper
brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller
faller i glitter kvistens droppar,
glömmer att de skrämdes av det nya,
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i din tillit som skapar världen

(Karin Boye)