Just nu är det bra. Bara bra.

Var på tjejfest igår hos grannen och blev återigen smärtsamt påmind om hur vi inte smälter in i familjemallen med två barn med två års mellanrum. Ibland gör det lite ont, ibland gör det jätteont och ibland går det riktigt bra. Igår kväll gick det ändå riktigt bra, även om man verkar lite udda när man bara har ett barn som är fyra år. En del tycker nog det är konstigt, men ingen frågar eller säger något. Kanske tänker de “ska de bara ha ett barn?” eller så har de insikten om att alla inte är lika. Det finns ju ingen norm om familjebildning och jag har accepterat att vi inte ser ut som de flesta andra familjer. Men det säger inte att det inte gör ont då och då. För det är ju inte så här jag drömde om att min familj skulle se ut. Skulle jag ha fått bestämma hade vi haft två tätisar efter A. Men jag är realist.

Vi har världens finaste kille och vi är så tacksamma för att vi får ha honom. Vi (och han) önskar allra högst att vi får uppleva att bli föräldrar en gång till, men det är ingen självklarthet längre. Just nu försöker jag bara vara och njuta av den lilla familj vi trots allt har skapat. Nu vilar vi lite, samlar mod och under tiden lever vi. Det är riktigt bra just nu. Våren, ljuset och värmen gör livet lite lättare. Om det inte vore för den där sabla allergin man får på köpet bara…