Jag ville verkligen inte ge någon av mina gravida medsystrar dåligt samvete med mitt förra inlägg. Det kändes bara så otroligt jobbigt just igår. Det är ju så, det går upp och ner och om några dagar är jag gladare igen. Jag plågar mig själv med att se Barnmorskorna på svt och gråter varje gång ett nytt liv föds. Dels för att det är vackert, men dels också för att jag önskar så hårt att jag får uppleva det igen. Jag vill att det är JAG som ligger där och flåsar.

Oki. Det här kanske blir en riktig egovecka i bloggen, det verkar inte bättre. Tyvärr är det stora Internet för stort för att gömma sig ifrån. Och dessutom finns gravida överallt (på jobbet, i stan osv) och jag måste hantera dem. Jag kan inte säga upp mig från livet bara för att jag tycker att det är jobbigt att möta vissa människor. Men just igår och idag tänker jag tjura lite och hålla mig för mig själv.