Ska försöka skriva lite mer flitigt här. Men det är svårt när jag inte har så mycket att skriva om, eftersom det här är en barnlängtansblogg. Och visst längtar jag så det gör ont efter ett barn, men just nu står tiden stilla och vi bara väntar. Jag är inte bra på att vänta och jag känner att alla inlägg börjar likna varandra här nu. Därför tvekade jag lite innan jag valde att posta ännu ett. Enda skillnaden på det här inlägget är nog att vi är ett stort steg närmare starten av Projekt Syskon efter missfallet. Maken har återvänt, vi mår bra och vi längtar. Tillsammans.
Min kropp visar inte tillstymmelse till att vilja blöda igång någon mens, men det hade jag inte heller förväntat mig. Inom någon vecka kommer jag börja med Gestapuranet (gulkroppshormon för att sen få mens) igen, för att dra igång hela skiten. Ska räkna lite på det så att inte kommande ÄL krockar med min närstående Ungernresa bara. Vore skit i så fall, särskilt nu när vi faktiskt kan välja lite när vi vill börja.
En del skulle säkert tycka vi är knasiga som försöker bli gravida nu. Tänk om vi skulle lyckas direkt, då kommer ju barnet i november och skulle de bli nästa cykel så skulle det komma i december. Ve och fasa! Men ärligt talat har jag aldrig brytt mig så mycket. Jag bryr mig så pass att jag brukar ha hyfsad koll före cykeln när barnet skulle komma, OM det kommer något. Men ärligt talat finns det ingen dålig tidpunkt att få ett efterlängtat barn.
Min kusin gjorde ivf för snart 5 år sen. De fick välja när de skulle börja och tänkte att mars/april blir ju bra, för då kommer barnet i januari. Men icke, någon räknade en månad fel och vips hade de två friska, små pojkar i mitten på december. Men vem brydde sig?
Nu ska vi snart köra så det ryker!
Frisk bebis i december är en underbar bebis…kör på
av: Tisalen den mars 5, 2008
, kl. 1:26 e m
Att planera så för barn känns helt främmande för mig. Dessutom är jag själv född i december och har inte lidit några större men för det. Möjligtvis har någras plånböcker gjort det, men jag har mått bra:)
kram
av: Lucia den mars 5, 2008
, kl. 5:35 e m
Lucia: Nej, för oss känns det också helt främmande. Det värsta är att det faktiskt finns så många som bryr sig och som planerar sånt. Men å andra sidan har de inga fertilitetsproblem som sätter käppar i hjulet. De allra flesta blir ju gravida på några försök. Fast hade jag möjligheten kanske jag också skulle tänka annorlunda. Vem vet? Men just nu längtar vi så mycket efter ett syskon att det inte spelar någon roll. Är det egoistiskt, kanske?
av: MOE den mars 5, 2008
, kl. 6:21 e m
Jag borde väl låta bli att kommentera men som vanligt kan jag inte låta bli. Hela diskussionen känns så fullständigt absurd för mig.
En underton i din text antyder att det faktiskt finns en skillnad på när barnet föds?
Fast du skriver att det inte är så.
Har så svårt att föreställa mig att man när man verkligen kämpar kan tänka på månader då barnet föds? Och inte du väl?
Överraskad över det här inlägget. Från dig.
av: Tingeling den mars 8, 2008
, kl. 8:02 e m
Fast jag läser ju att du INTE tänker så. Beklagar, jag läste slarvigt.
Lycka till nu!
av: Tingeling den mars 9, 2008
, kl. 8:10 f m
Jag kanske skrev lite otydligt, men jag bryr mig alltså inte ett dugg om när vi får barn. Min man fyller själv på annandag jul och det är inga större fel på honom.
Däremot tyckte han, som barn, att det var tråkigt att han aldrig kunde ha kalas när han fyllde år, för alla var ju upptagna med att fira jul. Det var det jag menade med att det kanske var egoistiskt att vilja ha barn när som helst. Just nu bryr jag mig inte ett skvatt om när jag blir gravid, bara jag blir det. Om jag så ligger å krystar på nyårsafton så spelar det ingen roll. Varje barn är unikt och varje dag är en bra födelsedag. Jag skrev nog ett helt onödigt inlägg tror jag. 
av: MOE den mars 9, 2008
, kl. 11:56 f m